YSFS 2019:4

Ytskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om skydd av ytor

Den här versionen är konsoliderad. Det innebär att ändringsföreskrifter har arbetats in i texten. Den konsoliderade versionen är inte officiell. Den officiella versionen finns i PDF-format.

Ytskyddsmyndigheten föreskriver med stöd av 12 § förordningen (2009:1847) med instruktion för Ytskyddsmyndigheten följande och beslutar följande allmänna råd.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Dessa föreskrifter gäller skydd av ytor. Föreskrifterna gäller inte underlaget.

2 § I dessa föreskrifter avses med
yta: den yttre avgränsningen av ett föremål som vetter mot omgivningen,
ytskikt: skikt som har lagts på en yta i syfte att skydda den,
underlag: material som finns under ytan,
horisontell yta: yta vars lutning mot horisontalplanet understiger 10 grader,
vertikal yta: yta vars lutning mot horisontalplanet överstiger 80 grader,
yta i mellanläge: yta som varken är horisontell eller vertikal,
kantyta: yta som uppstår där två ytor möts, och
verksamhetsutövare: den som yrkesmässigt äger, förvaltar eller behandlar ytor.

3 § En yta har ingen tjocklek. Ett ytskikt har en tjocklek.

2 kap. Allmänna krav på skydd av ytor

1 § En yta ska ha ett ändamålsenligt skydd under hela sin livslängd.

2 § Ytskiktet ska vara heltäckande. Ett ytskikt anses heltäckande när ingen del av ytan är exponerad mot omgivningen.

3 § Glansen får inom en och samma yta inte avvika med mer än 10 glansenheter. Glansen ska mätas vid 60 graders mätvinkel. YSFS 2020:1.

4 § Om en yta delas, till exempel genom att en spricka uppstår, ska kraven i 1–3 §§ tillämpas på var och en av de ytor som har uppstått.

3 kap. Ytor som vetter mot väderstreck

1 § En yta som vetter mot söder eller väster ska ha ett skydd mot solljus.

2 § Väderstreck ska bestämmas med en noggrannhet om 45 grader. En yta som vetter mot sydväst anses vetta mot både söder och väster.

3 § En horisontell yta anses inte vetta mot något väderstreck.

4 kap. Verksamhetsutövarens skyldigheter

1 § En verksamhetsutövare ska bedriva egenkontroll avseende de ytor som omfattas av verksamheten.

2 § Egenkontrollen ska dokumenteras. Dokumentationen ska sparas i minst tio år.

Övergångsbestämmelser

1. Denna författning träder i kraft den 1 juli 2019.

2. Genom författningen upphävs Ytskyddsmyndighetens föreskrifter (YSFS 2012:1) om ytdeklaration.

På Ytskyddsmyndighetens vägnar

GÖRAN LINDQVIST

Per Öhrn

Konsekvensutredning

Föreskrifterna och allmänna råden om skydd av ytor (YSFS 2019:4) ersätter YSFS 2012:1 och blir den grundläggande författningen för skydd av ytor. Verksamhetsutövare ska ha ett ändamålsenligt skydd under hela ytans livslängd, bedriva egenkontroll och spara dokumentationen i tio år. Myndigheten bedömer att kostnaderna är måttliga, att de främst består av tid för egenkontroll och att nyttan ligger i ett längre skydd av ytor och i en gemensam grund för bedömningar. Föreskrifterna beslutades 2019-04-11 och träder i kraft 2019-07-01.

Bakgrund och problem

Ytdeklaration reglerades tidigare genom YSFS 2012:1. Föreskrifterna saknade definitioner av grundbegreppen yta, ytskikt och underlag, och det har gjort att samma yta bedömts olika beroende på vem som gjort bedömningen. Myndigheten har i tillsynen och i ärenden från allmänheten sett att gränsen mot underlaget varit svår att tillämpa.

Tillsynen under 2018 visade att cirka 27 procent av de inspekterade ytorna saknade heltäckande ytskikt. Ytor som inte är heltäckande exponeras för omgivningen och förlorar sitt skydd utan att ägaren märker det. Myndigheten bedömer att problemet är större än vad ytägare normalt uppfattar och att det behövs en gemensam grund för krav på skydd och för egenkontroll.

Syfte

Syftet med föreskrifterna är att en yta ska ha ett ändamålsenligt skydd under hela sin livslängd. Föreskrifterna ska ge tydliga definitioner av yta, ytskikt, underlag och kantyta, så att bedömningar blir likartade mellan verksamhetsutövare och mellan tillsynsbesök.

Föreskrifterna syftar också till att skyddet ska vara heltäckande, att glansen ska vara jämn inom en och samma yta och att ytor som vetter mot söder eller väster skyddas mot solljus. Underlaget regleras inte, eftersom det ligger utanför myndighetens ansvar.

Alternativ som har övervägts

Ett alternativ var att endast komplettera YSFS 2012:1 med definitioner. Myndigheten bedömde att en sådan ändring inte skulle ge tillräcklig klarhet, eftersom övriga krav på skydd och egenkontroll saknade stöd i den äldre författningen. Alternativet förkastades därför.

Ett annat alternativ var att endast ta fram allmänna råd. Myndigheten bedömde att skyldigheten att skydda ytor och att dokumentera egenkontrollen behöver vara bindande för att få avsedd effekt. Allmänna råd används därför som komplement och anger hur föreskrifterna kan uppfyllas. Ett tredje alternativ, att även reglera underlaget, avvisades eftersom underlaget ligger utanför myndighetens uppdrag.

Konsekvenser för verksamhetsutövare

Föreskrifterna innebär nya krav på egenkontroll för verksamhetsutövare. Ytorna ska kontrolleras enligt föreskrifterna, och resultatet ska dokumenteras och sparas i tio år. Allmänna råd anger att okulär kontroll bör göras minst en gång per kvartal. Myndigheten uppskattar att cirka 4 200 verksamhetsutövare berörs och att egenkontrollen i genomsnitt tar cirka 6 timmar per verksamhetsutövare och år. Kostnaden består främst av tid och av att dokumentationen ordnas i befintliga system.

Ytor som vetter mot söder eller väster ska dessutom ha ett skydd mot solljus. För verksamheter med många sådana ytor kan det innebära en investering i skyddsmaterial, medan verksamheter med mest horisontella ytor berörs i liten omfattning. Verksamheter som redan arbetar systematiskt med ytkontroll bedöms få små merkostnader, medan verksamheter utan rutiner får en större kostnad under det första året. Kraven gäller alla verksamhetsutövare på samma sätt, och myndigheten bedömer att konkurrensförhållandena inte påverkas i någon nämnvärd omfattning.

Konsekvenser för enskilda

Föreskrifterna är riktade till verksamhetsutövare, och privatpersoner har ingen skyldighet att utföra egenkontroll. Den som äger en yta får genom begreppen en tydligare bild av vad skyddet omfattar, till exempel att en spricka innebär att nya ytor uppstår.

Myndigheten lämnar inte råd i enskilda ärenden. Frågor om underlaget hänvisas till respektive ansvarig myndighet. Effekten för enskilda bedöms vara liten i förhållande till de övriga konsekvenserna, men tydligare begrepp kan underlätta för den som köper eller säljer en fastighet.

Konsekvenser för myndigheten

Myndigheten får ett ansvar för tillsynen över egenkontrollen, vilket innebär att tillsynsbesöken även ska kontrollera dokumentationen. Tillsynen beräknas kräva cirka 2 årsarbetskrafter under 2020. Anslaget för tillsyn bedöms kunna användas för detta utan att ett nytt anslag behövs.

Föreskrifterna måste publiceras, tryckas och göras kända för verksamheterna. Informationsinsatserna bedöms kosta cirka 450 000 kronor under 2019. Myndigheten bedömer att frågor om underlaget minskar när gränsen mot ytan blir tydligare, men minskningen kan inte kvantifieras i förväg.

Uppföljning och utvärdering

Myndigheten följer upp föreskrifterna genom tillsynen, genom statistik över heltäckande ytskikt och genom glansmätningar på offentliga ytor. Uppgifterna redovisas i Ytläget, som ges ut årligen sedan 2019.

Efter ikraftträdandet har föreskrifterna ändrats genom YSFS 2020:1. Ändringen innebär att glansen ska mätas vid 60 graders mätvinkel från 2020-03-01, och den har arbetats in i den konsoliderade versionen av YSFS 2019:4. Medelglansen för offentliga ytor har minskat från 41,3 GU 2012 till 32,9 GU 2025. Myndigheten har inte kunnat fastställa hur stor del av minskningen som kan kopplas till föreskrifterna.

Myndigheten utvärderar föreskrifterna senast fem år efter ikraftträdandet. Utvärderingen ska särskilt belysa egenkontrollens omfattning och om kravet på tio års dokumentation är proportionerligt.

Uppföljningen ska också visa om verksamhetsutövarnas kostnader ligger i nivå med de uppskattningar som gjorts i förväg. Om kostnaderna väsentligt överstiger uppskattningarna ska myndigheten överväga om föreskrifterna kan förenklas utan att skyddet av ytor försämras. Resultatet ska redovisas till insynsrådet.

Ladda ner

Sidan senast uppdaterad 2019-04-25